Pojken som kallades Det av Dave Pelzer - och andra eländesskildringar

Nu har jag äntligen tagit mig tid att läsa Pojken som kallades Det: ett barns kamp för att överleva av Dave Pelzer som så många av våra elever läser. Och det var ju sannerligen ingen trevlig läsning. Det är faktiskt fullkomligt jä-la obegripligt att det finns människor som kan utsätta andra medmänniskor, av eget kött och blod eller ej, för det Davids mamma utsatte honom för. Att ens ge sitt/ett barn en örfil är tveklöst otänkbart men här handlar det om systematisk fysisk och psykisk tortyr. Dagligen. I åtta års tid. Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det.

Sist i boken finns ett kapitel som heter Perspektiv på barnmisshandel där man kan läsa att det när boken kom 1995 uppskattades att vart femte barn i USA utsattes för fysiska, emotionella eller sexuella övergrepp. Vart femte barn! Pelzer skriver även följande i utdrag.

En individ som i barndomen utsatts för misshandel kan när som helst som vuxen känna sig manad att ta ut sina uppdämda frustrationer på samhället eller på dem som han eller hon kanske älskar. De mest spektakulära fallen kommer till allmänhetens kännedom. Ovanliga händelser säljer lösnummer och höjer tittarsiffror. [---] Men betydligt vanligare är de fall som bara försvinner i glömskan […]. Varje år rymmer tusentals misshandlade flickor hemifrån och säljer sina kroppar för att överleva. Andra hämnas genom att ansluta sig till gäng som bara inriktar sig på våld och förstörelse.

Många som utsatts för misshandel som barn begraver sitt förflutna djupt inom sig, så djupt att de tror att det skulle vara omöjligt att de själva förvandlas till barnmisshandlare. […] Men när vardagsproblemen börjar torna upp sig tillgriper det forna misshandelsoffret ofta det reaktionsmönster han eller hon fick lära sig som barn. De tar ut sina frustrationer på sin partner och barnen och sluter därigenom omedvetet cirkeln, och så fortsätter ilskans och vredens cykel för evigt.

Vill man läsa mer om Pelzers liv efter att han räddades undan sin misshandlande mor så finns det två fortsättningar. Andra boken heter Pojken som inte fanns : ett fosterbarns sökande efter kärleken hos en familj och tredje boken heter Pojken som överlevde och handlar om Pelzers försök att förstå och om kampen att gå vidare med sitt eget liv.

Första och andra boken har vi även på engelska.

Utöver dessa tre böcker har även en av Pelzers yngre bröder vid namn Richard B. Pelzer skrivit en bok som heter En brors berättelse : att överleva en barndom av misshandel. När Dave räddades vid tolv års ålder var det den åttaårige Richards tur att bli moderns offer. Eftersom han tidigare varit moderns medhjälpare i misshandeln av Dave var skammen så stor att han inte tordes berätta för någon vad som hände i huset. Även på den boken finns en fortsättning som heter En tonårings resa : att överleva en fasansfull barndom. Vi har inte den boken hos oss och den är slutsåld på förlaget men den finns att låna på bl.a. stadsbiblioteket.

Vill man fördjupa sig i ämnet barnmisshandel kan man läsa t.ex. Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige : en nationell kartläggning 2011 som återfinns på avdelning Vnam tillsammans med annan litteratur inom området .

Är det istället de så kallade eländesskildringarna man är intresserad av så finns det en biografi som heter Mamma sa att jag var sjuk skriven av Julie Gregory som låter fascinerande. Den handlar om sjukdomen Münchhausen by proxy som innebär att vårdnadshavaren uppfinner symptom hos sitt barn för att få läkarens uppmärksamhet. Under hela sin barndom blir författaren Julie ständigt röntgad, opererad och medicinerad för sjukdomar som hennes mamma hittade på eller rent av orsakade. MBP anses vara den mest dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag.

Detta blev ett långt inlägg om elände – eller om att sätta sig in i andras tankar, känslor och upplevelser.

Malin