måndag 31 januari 2011

Hjärtans fröjd av Per Nilsson

Huvudpersonen i Hjärtans fröjd skriven av Per Nilsson brukar tänka på sig själv som en TR-person. Trist, Tråkig, träig, trög, tradig, trivial, tragisk och trevande. Men så träffar han Ann-Katrin på bussen som han blir kär i och hon släpper lös hans självförtroende och hans prat. Det är nog tur att inte alla människor är förälskade samtidigt tänker han, för allt han kan tänka på är henne.

Den här boken är både lättläst och komplicerad, lekfull och allvarlig på samma gång. I början av boken får vi en lista på saker. Ett busskort, ett vykort, en tysk grammatik, en krukväxt, en fröpåse, en sida ur en sångbok, en LP, en tom plastask, ett paket kondomer, ett hoprullat underlakan, en trasig amerikansk flagga, en svart anteckningsbok, ett paket med krusiga snören, en biobiljett, ett rakblad och en burk blå tabletter. Dessa utgör sedan vartannat kapitel i boken och trots att man förstår ungefär vartåt det barkar så är det ändå spännande läsning. Vi har alla varit med om den första förälskelsen men Nilsson får det att verka nytt och intressant.

Malin

onsdag 26 januari 2011

Du vet var jag finns av Rachel Cohn

Medan Fråga Alice och Kårnulf Was Here är av mer dokumentär karaktär är Du vet var jag finns en litterär roman. Och utöver drogberoende gör den också upp med sagor och myter som vi alla tutas ifrån det att vi är små.

Miles och Laura är kusiner som växer upp tillsammans och älskar varandra som systrar. Med tonåren kommer ett avstånd mellan dem. Laura utvecklas, i Miles ögon, till den gudinna hennes genetiska arv utlovat medan Miles glider in i mörkret, fet och svart. Och i verkligheten väljer inte den snygga killen den feta tjejen, då är det enklare att välja bort dem först.

Men så börjar de träffas igen, om så bara i deras trädkoja för att röka maja och ta piller. Tills Laura tar ett piller för mycket. ”Det var en gång en Törnrosa som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån”. Boken handlar om Miles efter Laura. Hon har alltid känt sig som Lauras feta skugga men vem är hon nu när Laura inte längre finns?

Utöver drogerna möter vi här anorexi och bulimi och föräldrar och en omgivning som bryr sig och gör allt för att hjälpa. Miles pratar med Lauras pappa när de sitter i trädgården och röker på nätterna. Hennes egen pappa som kommer och bor med henne på sommaren när mamman åker till England lägger sig i och kräver svar. Och hennes bästa vän Jamal vill hela tiden ha med henne ut, hon väljer bara att inte se det eftersom han blir kär i Bex och hon oftast ligger avtuppad med en bok i knät när han kommer förbi.

Personligen tyckte jag bäst om denna bok i drogtemat, men det beror nog mest på att jag föredrar den litterära formen framför den dokumentära. Tonen är ironisk och förankrad i populärkulturen på ett sätt jag gillar. Alla fyra böcker under temat droger har dock varit givande på sitt sätt.

Malin

tisdag 25 januari 2011

Påtänd av Melvin Burgess

Huvudpersonerna i Påtänd av Melvin Burgess är 14-åriga Tar och Gemma som i början av boken rymmer hemifrån. Tars föräldrar är alkoholister, han känner sig tvingad att sköta hela hushållet för att skydda sin mamma och hans pappa misshandlar honom. Gemma tycker att hennes föräldrar är helt värdelösa som hindrar henne från att ha kul och må bra, men i själva verket försöker de bara sätta fasta ramar så att hon inte ska hamna fel i livet.

Tillsammans flyttar de in i ett ockuperat hus tillsammans med de några år äldre anarkisterna Vonny och Jerry vars livsfilosofi är att staten inte ska ha rätt att bestämma över människorna. Boken utspelar sig i början och mitten av 80-talet och på den tiden var det i England lagligt att ockupera obebodda fastigheter. De lever på socialbidrag, limmar igen låsen på alla banker i staden, är veganer och röker hasch. Gemma tycker att de skulle vara perfekta föräldrar, bara det att hon inte rymde hemifrån för att hitta ett par nya.

Gemma förvandlar sig till punkare och träffar istället Lily och Rob som bättre motsvarar hennes förväntningar på livet i frihet.

Den här tjejen… inget spelade nån roll för henne. Alla regler, allt man gör och inte gör, hur man är, allting – inget sånt fanns hos henne. Om hon inte kände för det så gjorde hon det inte. Om hon gjorde det så var det bra. Hon behövde inte säga ursäkta eller tack så mycket. Man behövde inte erbjuda henne nåt; allting var redan hennes. Hon var sig själv mer än nån annan nånsin varit, och så fort jag fick syn på henne förstod jag att jag ville var mig själv lika mycket som hon var sig själv.

Gemma och Tar flyttar in i ett annat ockuperat hus tillsammans med Lily och Rob och de lär sig snabbt hur man lever ett liv utanför samhällets givna ramar. De snattar sin mat och hittar allt annat de behöver i containrar. Tar som hittar en konstbok kan inte förstå att andra människor ratat det han ser som en liten bit av himlen.

Men därifrån går det snabbt utför när hasch byts mot heroin.

Boken har härliga iakttagelser och ett lekfullt lättflytande språk. Det är roligt att läsa om ungdomarna i 80-talets England. Och den här boken är betydligt mer reflekterande än de tidigare som tipsats om i ämnet droger. Varje kapitel har olika berättar-jag. Gemma och Tar står för de flesta men även Vonny, Lily, Rob och Richard som hittade ockupationshuset åt dem samt Gemmas mamma och Tars pappa har egna kapitel. Detta gör att man får en mycket bredare bild av problemet och får en helt annan förståelse för hur saker och ting kan gå som de gör. Bland annat tas frågor om vem som är offer och vem som är förövare upp.

Boken har vunnit The Guardian Fiction Award och Carnegiemedaljen och är översatt till många språk.

Malin

fredag 21 januari 2011

Kårnulf Was Here av Josefine Adolfsson

I Kårnulf Was Here skriven av Josefine Adolfsson är huvudpersonen Moa mer trasig redan från början än huvudpersonen i Fråga Alice. Hon beskriver sig själv som hudlös, känslig. Det är en sport att ljuga men hon längtar efter att någon ska våga möta henne på riktigt. Hon har tagit nedåttjack till och från i snart tre år. Nu är hon 15 år och hennes bästis Anna flyttar hemifrån till en 30 år äldre man där de i lugn och ro kan ligga på soffan och skölja ner Valium, Stesolid, Sobril och Rohypnol med te och honung. Så småningom med några klunkar alkohol för att få någon effekt.

Föräldrarna väljer att se åt andra hållet. De säger att de är rädda för att komma för nära eftersom de upplever det som att hon drar sig längre bort ju närmare de försöker komma. Att de föredrar att åtminstone ha henne någonstans i närheten och att ha någon som helst koll, framför att hon kanske helt ska försvinna.

Moa och Anna liftar till Göteborg, Stockholm och Hultsfred. De drar till Berlin och säger att de ska bo hos en kompis faster men istället gör de allt man inte borde och lite till.

Strax innan hon fyller 17 byter Moa skola och lämnar Anna bakom sig. Hon kontaktar Rådgivningsbyrån för narkotikafrågor och får gå i stödsamtal fyra gånger per vecka utan att det förs några journaler eller att de ens frågar efter personnummer. Senare flyttar hon till Köpenhamn och går förberedande konstskola. Ibland går det ganska bra för henne och ibland är hon som en enda ”bortdomnad geléklump med ett raseri i magen”.

Samtidigt som Moa försöker ta tag i sitt liv får man följa bland annat Anna och hennes lillasyster Idas väg nedåt. Långt långt ner.

Det här är en dokumentär roman som skaver. Vägen till missbruket skaver, människorna skaver, bilderna av missbruket skaver. Inte heller här moraliseras drogmissbruket men i det här fallet får man möta omgivningens handfallenhet inför missbruk. Föräldrar som inte törs lägga sig i varken drogmissbruk eller övergrepp och hur missbrukarna slussas runt av myndigheter.

Malin

torsdag 20 januari 2011

Fråga Alice av anonym författare

Bloggen hänger på drogtemadagarna 26-27 januari...

...och börjar med klassikern Fråga Alice.

Fråga Alice är en ungdomsklassiker som bygger på en riktig dagbok, skriven av en 15-årig narkotikamissbrukare. På boken står Författare Anonym. I bokens början är huvudpersonen en ganska glad och positiv tjej som beundrar sin mamma och älskar sin familj. Men så flyttar familjen till en ny stad och hon känner sig missanpassad och som en börda för sin familj.

Första ”trippen” får hon när hon hälsar på hemma hos mormor och morfar över sommaren. Hon bjuds på fest av sina gamla bekanta och får ovetandes i sig LSD genom sin Coca Cola. Efteråt skriver hon om det som sitt livs häftigaste upplevelse men också att hon är glad att hon hade sådan tur och att hon inte tror att hon ska göra om det någon mer gång. ”Man har ju hört så mycket jävligt om knark”.

Det dröjer dock inte länge förrän hon provat både torpedos och tjack, sömntabletter, lugnande tabletter, en ask med små röda hjärtan som gör en pigg, amfetamin för att orka med plugget och nervtabletter för att stå ut hemma och så fort hon blir hungrig eller trött tar hon en benso. Senare i boken börjar hon även med tyngre droger som heroin.

För att ha råd med alla droger börjar hon langa lite brass men när hon upptäcker att killen hon är kär i och som hon langar åt är ”en sketen bög” rymmer hon till San Fransisco med sin kompis Chris och de lovar att sluta med droger. Vilket håller i några veckor.

Första delen av boken beskrivs det mesta med drogerna i ljusa, glättiga, positiva ordalag, även om hon med jämna mellanrum lovar att sluta. Ganska precis halvvägs in börjar hon se mer av baksidorna och inser att hon måste bort ur det där träsket, även om hon hela tiden trillar dit igen.

Grejen med ungdomsböcker om droger är att de inte moraliserar. De beskriver verkligenheten, som till en början kan te sig både cool och skön, spännande, färgsprakande och farlig. Men i slutänden visar det sig att det inte är värt det.

Malin

måndag 17 januari 2011

Flickbok av Agneta Wistrand Rosendal

Att välja bok efter omslaget är vanligt. Flickbok av Agneta Wistrand Rosendal är ceriserosa och glittrande som en liten söt presentbok, men tittar man närmare i det rosa kan man se att där är något vasst… och det stämmer bättre överens med bokens innehåll.  Det är allt annat än någon ”feelgoodläsning”! Flickbok innehåller ett tjugotal flicköden som alla är fasansfulla men på olika vis. Det är flickor som berövats sin rätt att vara barn. Varje berättelse har som rubrik ett flicknamn och är bara 1-2 sidor korta men rymmer stor smärta. Några av berättelserna berörde mig väldigt djupt!

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo

Decembergatans hungriga andar handlar om 14-åriga Jenny som vill bli smal över sommaren. Hon upprättar ett Superschema med ett dagligt intag på under 300 kalorier. Hon pendlar mellan att svälta sig och att hetsäta och når sitt mål, minus tio kilo. ”Och det är ju kul. Men inte på långa vägar tillräckligt”, tänker hon.

Så blir hon kompis med Betty som är några år äldre och bor i samma område som henne. Betty är redan fullfjädrad bulimiker och lär Jenny allt hon kan. Tillsammans sjunker de än längre ner i sjukdomen men själva säger de att det är en livsstil, något man väljer.

Det här är en riktigt bra bok som belyser sjukdomen på ett bra sätt, men där Ia Jonssons bok Som en månblomma enbart behandlar sjukdomen och är mer poetiskt skriven har Decembergatans hungriga andar en berättelse runt omkring sjukdomen.

Malin

fredag 14 januari 2011

Fettot av Carolina Falck - Lättläst om anorexi/bulimi

Fettot skriven av Carolina Falck handlar om Jimmy 13 år och allt börjar i duschen efter gympan: ”- Kolla! Det bara dallrar om fläsket när du springer!”.

Till en början försöker han att äta mindre för att gå ner i vikt men det slutar ofta med att han istället vräker i sig när ingen ser. Vid ett tillfälle äter han så mycket att han kräks efteråt. Morgonen efter tycker han att han kommit på det perfekta sättet att bli smalare. ”Visst är det hemskt att kräkas, men det är bättre än att inte få äta, tycker Jimmy”.

Boken handlar också om vänskap och relationen till den 15-åriga systern.

Det är här en realistisk bok från LL-förlaget som ger ut lättlästa böcker.

Malin

torsdag 13 januari 2011

Som en månblomma av Ia Jonsson - Rak bok om brutal sjukdom




Redan efter tre sidor är jag i chocktillstånd. 

Som en månblomma av Ia Jonsson är en brutalt ärlig bok om en tjej i 20-årsåldern med ”ett överkänsligt hjärta” och bulimi. Det känns lite som att få se bakom kulisserna på en film där det avslöjas yrkeshemligheter, i det här fallet hemligheter om en hemsk sjukdom.

Det är en realistisk, poetisk och rak bok som berör hårt.






Vill du läsa på mer om ätstörningar kan du kolla in någon av följande sidor:


- 1177.se landstingens och regionernas gemensamma webbplats för råd om vård
http://www.atstorning.se/ - Kunskapscentrum för ätstörningar
http://www.abkontakt.se/ - Riksföreningen Anorexi/Bulimi-kontakt

Malin

onsdag 12 januari 2011

Nu är det dags att speeda upp tempot i bloggen!

Vi kommer ofta att publicera tipsen temavis och först ut är anorexi/bulimi. Andra teman kommer bland annat vara lättlästa böcker med sporttema, kärlek, humor, chick-lit och i samband med temadagarna om droger den 26-27 januari hänger vi på med drogtema här i bloggen.

Självklart finnas allt vi tipsar om att låna i vårt bibliotek!