Påtänd av Melvin Burgess

Huvudpersonerna i Påtänd av Melvin Burgess är 14-åriga Tar och Gemma som i början av boken rymmer hemifrån. Tars föräldrar är alkoholister, han känner sig tvingad att sköta hela hushållet för att skydda sin mamma och hans pappa misshandlar honom. Gemma tycker att hennes föräldrar är helt värdelösa som hindrar henne från att ha kul och må bra, men i själva verket försöker de bara sätta fasta ramar så att hon inte ska hamna fel i livet.

Tillsammans flyttar de in i ett ockuperat hus tillsammans med de några år äldre anarkisterna Vonny och Jerry vars livsfilosofi är att staten inte ska ha rätt att bestämma över människorna. Boken utspelar sig i början och mitten av 80-talet och på den tiden var det i England lagligt att ockupera obebodda fastigheter. De lever på socialbidrag, limmar igen låsen på alla banker i staden, är veganer och röker hasch. Gemma tycker att de skulle vara perfekta föräldrar, bara det att hon inte rymde hemifrån för att hitta ett par nya.

Gemma förvandlar sig till punkare och träffar istället Lily och Rob som bättre motsvarar hennes förväntningar på livet i frihet.

Den här tjejen… inget spelade nån roll för henne. Alla regler, allt man gör och inte gör, hur man är, allting – inget sånt fanns hos henne. Om hon inte kände för det så gjorde hon det inte. Om hon gjorde det så var det bra. Hon behövde inte säga ursäkta eller tack så mycket. Man behövde inte erbjuda henne nåt; allting var redan hennes. Hon var sig själv mer än nån annan nånsin varit, och så fort jag fick syn på henne förstod jag att jag ville var mig själv lika mycket som hon var sig själv.

Gemma och Tar flyttar in i ett annat ockuperat hus tillsammans med Lily och Rob och de lär sig snabbt hur man lever ett liv utanför samhällets givna ramar. De snattar sin mat och hittar allt annat de behöver i containrar. Tar som hittar en konstbok kan inte förstå att andra människor ratat det han ser som en liten bit av himlen.

Men därifrån går det snabbt utför när hasch byts mot heroin.

Boken har härliga iakttagelser och ett lekfullt lättflytande språk. Det är roligt att läsa om ungdomarna i 80-talets England. Och den här boken är betydligt mer reflekterande än de tidigare som tipsats om i ämnet droger. Varje kapitel har olika berättar-jag. Gemma och Tar står för de flesta men även Vonny, Lily, Rob och Richard som hittade ockupationshuset åt dem samt Gemmas mamma och Tars pappa har egna kapitel. Detta gör att man får en mycket bredare bild av problemet och får en helt annan förståelse för hur saker och ting kan gå som de gör. Bland annat tas frågor om vem som är offer och vem som är förövare upp.

Boken har vunnit The Guardian Fiction Award och Carnegiemedaljen och är översatt till många språk.

Malin