onsdag 29 augusti 2012

Etikett av Josefin Palmgren

Jag tror bestämt att jag återanvänder några av mina formuleringar från när jag skrev om Josefin Palmgren sist, för det kändes ganska mitt i prick för mig.

Så bra. Jag älskar det här sättet att skriva. Det är attityd men tillbakalutat. Det är ironi. Det är både utanför normen och ändå precis rätt på. Lite elakt och mycket fyndigt, ibland lite chockartat men ändå aldrig för mycket.

Men samtidigt så är jag ganska övertygad om att det är en bok man antingen älskar eller hatar. Så lika mycket som jag uppskattar att läsa den och njuter av fyndiga formuleringar, lika kräkframkallande kan någon annan tycka att den är.

Boken handlar om Emilia som är en ung neofeminist från storstaden. Vad en neofeminist var hade jag ingen närmare uppfattning om men neo betyder ju ny så någon typ av nyfeminist är hon väl. Hon är i 25-årsålder och tillsammans med en 40-årig kalsongmodell vid namn Klemens. Tillsammans med honom åker hon till Gotland för att träffa hans familj på deras lantställe. Men Klemens visit blir kort då han råkar ut för svåra magsmärtor och tvingas åka akut tillbaka till Stockholm tillsammans med sina föräldrar. Emilia blir kvar eftersom de inte velat väcka henne (!).

Och av anledningar varken Klemens syster Odette eller Emilia själv vet blir hon kvar ännu längre. Till en början är det för att vädret inte tillåter att hon lämnar ön med varken båt eller flyg men dag läggs till dag. Hon lär sig vika servetter och virka och dricker sig full tillsammans med Odette som hon inte har mer gemensamt med än att det är exakt lika gamla.

I den här typen av böcker är det inte nödvändigtvis historien i sig som är bra utan sättet den är skriven på och de personerna och händelser vi får stifta bekantskap med. Jag gillar det! Vad tycker du?

Malin

måndag 27 augusti 2012

Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll av Linda Belanner och Fredrik Persson

Det här var en bok som jag normalt sett inte borde ha gillat. Den är liksom lite underlig och huvudpersonen är en blek, ensam, lite konstig, nyinflyttad kille som heter Mattias. För oss läsare även känd som dödens kompanjon. Döden själv anser sig nämligen behöva lite semester och blir smått irriterad när det visar sig att den kompanjon han valt är alltför blödig för att ens klara av en gammal tant på ålderdomshemmet.
Men det var någonting som höll mig fast och som till och med gjorde att jag tyckte att den var bra. Det finns ett bra tempo i texten som driver en framåt och så ville jag naturligtvis veta om det faktiskt var döden vi fick bekanta oss med eller om han bara skulle behöva läggas in på psyket.
Vill man läsa en lite annorlunda bok med bra driv (och naturligtvis en kärlekshistoria i bakgrunden) för både killar och tjejer så kan jag rekommendera denna lättlästa charmiga historia.
Malin

onsdag 22 augusti 2012

Men så härligt att vara tillbaka

Om ni visste hur roligt det är att vara bibliotekarie!
Maria är nu på andra projekt i huset och jag Malin är åter vikarie. Men nu är det ju ett halvår sedan jag jobbade här så jag börjar med att erkänna att jag ligger lite efter med läsningen av ungdomsromaner. Privat väljer jag i första hand chick-lit, deckare och thrillers. Genrer som ger mig avslappning, underhållning och igenkänning men kanske inte alltför mycket utmaning. Men det är ju just det som är en av de roligaste bitarna med jobbet, att man får tillfälle att bekanta sig med en himla massa roliga genrer som man inte skulle valt själv.
På jobbet väljer jag gärna läsning som gör att jag bättre kan förstå mina medmänniskor på olika sätt; ungdomsromaner och gärna med killar i huvudrollen (jag är ju tjej, inte purung längre och vill kunna tipsa om bra böcker!), biografier som t.ex. den om Patrik Sjöberg som kom ifjol och böcker om olika sjukdomar som t.ex. anorexi.
Och det är ju alltid roligt att botanisera bland fackböckerna. Det är sällan jag läser en fackbok från pärm till pärm men jag älskar att bläddra lite här, titta lite där och läsa det som tilltalar mig.
Just nu är jag nyfiken på Eva Braun: kvinnan som älskade Hitler(!). Jag är bekant med fenomenet att många trodde Hitler var en hyvens kille så sent som 1938, t.ex. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain. Men Eva Braun levde med honom från 1932 fram till deras gemensamma självmord 1945. Lite nyfiken blir man allt.
Malin