Omslaget stämmer bra
överens med bokens innehåll. Ett gammalt gulnat fotografi med vad som kan
tänkas vara en familj som motiv och på det blodstänk. Feberflickan är en kuslig berättelse om ett
familjedrama som slutar med ett makabert dubbelmord. Eller förresten
berättelsen börjar efter det makabra dubbelmordet.
Det är en het dag i
september och Luna som är berättarjaget städar i det fina men nu ganska
förfallna huset där hon växt upp. Pappan är professor i Astronomi och har sedan
tio år tillbaka en ny kvinna som Luna föraktar och vägrar benämna med annat än hon. Lunas mamma blev sjuk och dog när Luna
var 4 år men hennes minnen av mamman som frisk och levande är påtagligt
närvarande. Den äldre systern Stella är bortrest och den yngre brodern sedan
länge bortlämnad av någon diffus orsak. Tidigt förstår man att pappan och
styvmamman ligger döda på sitt rum och att Luna förbereder inför att
hushållerskan ska komma och att
kropparna då ska upptäckas.
När Luna städar och
rör sig mellan rummen som beskrivs väldigt detaljrikt får jag allteftersom en
bild av familjen och vad som lett fram till morden. Min bild av Luna formas
till att hon är osympatisk och
sadistisk, pappan välmenande men frånvarande, styvmodern undfallande och
systern uppoffrande. Jag vill inte avslöja för mycket men jag kan inte låta bli
att säga att det finns härliga överraskningsmoment. Det bästa med boken är det
febriga och stämningsfulla språket som ger rysningar. Det är nog just språket
som gör att boken kan vara så spännande fastän det är så tydligt vem det är som
är mördaren. Boken väcker också många andra frågor...vissa får jag svar på
andra inte. En sak som jag stör mig på är att jag inte riktigt får kläm Lunas
ålder, räknade mig fram till 14 år men
mycket annat tyder på att hon är betydligt äldre. Det här är en bok som jag
gärna skulle vilja samtala med andra om, skulle passa ypperligt att läsa i en
bokcirkel.
Ingrid
Ingrid