Jag har precis läst ut en spännande och lite annorlunda bok. I alla fall för mig som har lite svårt för fantasy, vampyrer och sådant. John Ajvides böcker gillade jag men han lyckas ju med konststycket att blanda det övernaturliga med det vardagliga och realistiska på ett sätt att t.o.m. jag tycker det känns helt naturligt att det finns vampyrer när jag läser. De som går igen är en vampyrhistoria som utspelar sig i Östeuropa på 1600-talet. Peter och hans pappa Tomas är skogshuggare och har levt ett kringflackande liv men har nu gjort sig hemmastadda i den lilla byn Chust. Peter är ledsen över att han har så svårt att komma sin pappa nära. Tomas är fåordig, tvär och dricker sig full varje kväll. Det vilar en kuslig stämning över byn och dess invånare. Brutala dödsfall inträffar och det börjar gå rykten om att nyblivna änkor får besök av sina döda män på nätterna. Peter försöker prata med sin pappa om det som händer men Tomas blir arg och vill inte höra talas det, han menar att det är påhitt och skvaller. Peter börjar förstå att det är något som Tomas vet men inte vill berätta… varför har han grävt ett brett dike runt deras hus där vatten från floden rinner? Peter blir allt mer involverad i det som sker och det som sedan händer är allt annat än trevligt… Lite kärlek finns trots allt med. Peter slits mellan kärleken till flickvännen Agnes och den spännande romska tjejen Sofia som tillsammans med sin familj bosätter sig utanför byn.
Författaren Marcus Sedgwick har gjort grundliga efterforskningar om vampyrlegenderna. Han har gått tillbaka till de tidiga vampyrerna som skiljer sig från de moderna myternas vampyrer som ofta framställs som attraktiva om än blodsugande. De tidiga vampyrerna är en sorts blodtörstiga zombier antingen hemska, uppsvullna lik som stigit upp ur graven eller också identiska lika sina tidigare levande jag…
// Ingrid
