fredag 7 december 2012

En man som heter Ove av Fredrik Backman


Jag har lite dubbla känslor gentemot den här boken för samtidigt som jag tycker att den var jättebra tyckte jag också att den var lite väl svart och tung bitvis. Han är så j-la gnällig och vresig och alltigenom principfast på ett inte alltför bra och genomtänkt sätt.

Men så läser jag trots allt vidare (eftersom jag dels faktiskt tycker att den är bra om än trög i början och för att en kompis tyckte det var årets bok som alla måste läsa) och bit för bit, sida för sida, förstår man lite mer av varför han är som han är och börjar så småningom rent av tycka om gubbstrutten en del.

Som det står på baksidan av boken så lyckas Fredrik Backman skapa ”både sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själv och vår tid”.

Jag tycker att man kunde ha redigerat bort ett gäng sidor av den vresigare sorten utan att förlora något väsentligt men sammantaget är jag glad att jag läste boken för den är faktiskt riktigt bra!

Malin

2 kommentarer:

  1. Men vad skönt att karaktärer får vara vresiga och sura och jobbiga. Mer sånt! Så trött på mellanmjölkskaraktärer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, heja heja! // Malin

      P.S. Fast i början blev det lite överslag för mig. Men det gav sig ju tillslut :o)

      Radera