Jag tycker att det bästa med boken Mitt klimatkatastrofala liv är att den är så personlig och får mig som läsare att fundera över hur just mitt eget sätt att leva påverkar klimatet. Handlingen utspelar sig i London och det är en skrämmande nära framtid som skildras. Europa härjas av fruktansvärda stormar till följd av klimatförändringar, Storbritannien har blivit hårt drabbat och blir det första EU-landet som inför koldioxidransonering för att råda bot på miljöproblemen. Alla invånare får ett kort laddat med en ranson koldioxidpoäng, överskrids ransonen stängs elen av och man kan tvingas genomgå ett rehabiliteringsprogram för koldioxidförbrytare. Boken är skriven i dagboksform från 1 januari till 31 december 2015.
Det är en mörk och skräckfylld tillvaro som skildras genom 16-åriga Lauras dagbok men Saci Lloyd blandar upp domedagskänslan med humor. Huvudtemat är miljöförstöring men den rymmer också det mesta som brukar finnas med i en bra ungdomsbok. Tycker dock att boken kunde ha kortats ned en aning, då skulle den nog få fler läsare… det är en mycket angelägen bok!Fredag 27 februariVi har definitivt CO₂-problem hemma. Smartmätaren slog av brödrosten vid frukosten. Pappa tittade upp och rynkade pannan. ”Är strömmen avstängd igen?”Jag nickade.”Hmm, det måste vara något fel! Vi kan inte ha överskridit ransonen så mycket. Jag ska kontakta Koldioxiddepartementet idag.”
Fast det har äntligen slutat regna – jag gick ut med Claire på lunchen och vi spejade mot himlen efter solen. För en sekund tyckte jag mig se en ljus fläck i det gråa, men det visade sig komma från den rörelsestyrda belysningen i matsalen. Jag blev dödsbesviken och förstod plötsligt varför urtida stamfolk/moderna skandinaver blir knäppa och slår ihjäl varandra på vintrarna. ( Ur boken s.62 )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar