Allt ligger samlat och En jävla vinter av Hans Gunnarsson

Nu har jag läst en underlig bok som jag både gillar och inte gillar på samma gång. På sätt och vis gillar jag Gunnarssons sätt att skriva men här har han valt ett tema som är… konstigt och… lite obehagligt.

Boken heter Allt ligger samlat och tycks försöka illustrera hur folk som inte trivs i varandras sällskap och är obekväma med situationen pratar förbi varandra fullkomligt. Problemet med böcker som strävar efter att uppnå en känsla av obehag/stress/ilska etcetera och lyckas är att man som läsare också känner av obehaget/stressen/ilskan.

Men ändå är det något som fascinerar med denna bok. Jag är nyfiken. Varför skriver han så här? Jag vill veta.

I boken träffas två par som knappt känner varandra i en förortslägenhet utanför Stockholm. Det blir alldeles för mycket att dricka och de är nästan som att de pratar olika språk. Värdparet är Cilla och Tommy och det andra paret Roger och Eva. Större delen av boken är skriven ur Evas synvinkel men alla får i egna kapitel ge sin syn på händelseförloppet. Boken avslutas med att ”Den andre” kommer in, en taxichaufför, och ger en utifrånvinkel på det hela.

Mycket förvirrande, men ändå som sagt, jag läste ut boken och något dröjer kvar. Det finns lite att klura på. Inklusive en modell av det hus de befann sig i med små små människor i exakta avbilder av lägenheterna…

Över lag rekommenderar jag nog hellre Hans Gunnarssons andra bok En jävla vinter, men ångrar inte alls att jag läste den här heller.

I En jävla vinter skriver Gunnarsson riktigt bra om ingenting. Den boken handlar om 21-åriga Gunnar som är fast i lilla Finnspång. Det är år 1986, han jobbar i frukt- och grönt på U-livs och går på fredagsdisco på hotellet. Han drömmer om att utbilda sig eller om att skriva men han lika rädd för att flytta som för att bli kvar. Till slut köper han sig i alla fall en skrivmaskin. En ganska dråplig berättelse skriven med värme om en ung man som försöker hitta sig själv. Läs den och gillar ni den så ge er också på Allt ligger samlat.

Och detta kan vara en av de mest förvirrande texter jag skrivit på länge...

Malin