Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Har nog egentligen inte haft något sug efter att läsa just den här klassikern som är en av Hemingways stora och som gavs ut 1952. Den sägs också vara en av anledningarna till varför han fick nobelpriset 1954. Men efter att ha sett Gilmore girls för den X:te gången och jag hör Rorys mamma Lorelai berätta om hur Rory hade just den boken som favoritbok när hon var 10 år, så blev jag ändå lite nyfiken.

Santiago, bokens huvudperson är fiskare och bor i ett litet hus på stranden där han varje kväll drar upp sin fiskebåt, när boken börjar är det den 84:e dagen han drar upp sin båt utan att ha tagit med någon fångst hem. Den 85:e dagen tror han ger tur med sig och han beger sig ensam ut, längre ut än han brukar vara för att fånga en stor fisk som gör att han kan överleva ett tag till. Han får ganska snart napp och han märker att det är en stor, stor fisk, kanske större än att han kan få upp den själv.

Det är en bok med stort vemod och jag lider mkt med Santiago, men avundas också hans mod och tro på något. Att det är kampen som gör livet värt att leva, utan kampen är vi inget.

Det är en väldigt fin och lättläst bok som många har älskat innan mig och jag tror att den kommer att ha många framtida läsare.