Jag börjar med att citera en annan bokblogg (http://www.fiktiviteter.se/2012/06/18/jellicoe-road/) tack vare vilken jag faktiskt tog mig igenom denna fantastiska bok:
Det ska erkännas att den där förvirringen som är total till en början (i alla fall ca 50 sidor in i boken) inte är okomplicerad, hade jag inte blivit varnad på bokbloggar och i bokpratet så hade jag nog tyckt att det var jobbigt och risken finns att jag till och med kunde ha lagt undan boken där. Så tack för det, tusen, tusen tack!
För så var det. Den var verkligen trög i början (ända fram till sidan 140 enligt Johanna Lindbäck på Bokhora.se och jag håller med) på grund av att jag inte förstod vad som hände även om språket flöt på bra men när jag väl kom in i boken ville jag verkligen komma vidare och så fort jag läst ut den ville jag bara läsa den igen och igen.
Bokens huvudperson är Taylor som överges på en 7-elevenbutik av sin mamma (pappan är död) när hon är elva år. Hon växer sedan upp på en internatskola och får ett starkt band till en vuxen på skolan vid namn Hannah. Hela historien är tämligen komplicerad, vi får följa två parallellberättelser, ett otal karaktärer och boken ställer verkligen stora krav på läsarens koncentration. Men det är sååå värt det. Hela stämningen i boken, känslan, språket, beskrivningarna både av hur det är att vara ung och hur det är att vara vuxen är outstanding.
Vad är det för sorts bok då? frågade min kollega. Det är som ett mysterium som ska lösas, var är Taylors mamma? Men mest av allt handlar den om vänskap mellan en hel grupp människor av det slag jag tror bara finns i böcker, alldeles allomfattande och fullkomligt lojal.
Jag kan till viss del förstå om många ger upp läsningen av den här men önskar av hela mitt hjärta att ni ska hålla ut tills ni tar er över tröskeln för den är alldeles alldeles underbar och jag ser fram mot att läsa om den någon gång i framtiden.
Malin
