Den här boken känns lite som en käftsmäll – men på ett bra sätt! Precis som huvudpersonen Moa slängs läsaren rätt in i verkligheten på äldreboendet Liljebacken med allt vad det innebär av tvättning av åldringarna, stolpiller, vaginalmedicinering, ångestskrik och döden.
Moa ska egentligen bli skådespelare och har bara en tillfällig timanställning inom sjukvården. Innan jag började läsningen trodde jag att det var just skådespelandet och privatlivet som skulle ligga i fokus men i efterhand är jag tacksam för att så inte är fallet. Istället får jag en inblick i det slumpartade åldrandet och får följa Moa på vägen från äckelkänslor och rädsla för de gamla till att hon faktiskt börjar tycka om sitt arbete och gamlingarna.
Det här är en bok som jag å det bestämdaste rekommenderar både unga och gamla, ja alla som vill vidga sina vyer lite grand!
