Som barn läste jag nog det mesta av Barbro Lindgren. Det är speciellt Loranga, Masarin och Dartanjang, Sagan om den lilla farbrorn, Jättehemligt och Världshemligt som gjort avtryck hos mig. Minns att jag tyckte att Jättehemligt och Världshemligt var väldans spännande och kändes lite förbjudna, konstigt nog tror jag inte att jag läste den tredje delen som är Bladen brinner. Barbro fick ju tidigare i år det fina litteraturpriset ALMA till minne av Astrid Lindgren och vi köpte i den vevan in Bladen brinner hit till bibblan. Böckerna är skrivna i dagboksform och nu har dagboksskrivaren Barbro hunnit fylla 15 år. Handlingen utspelar sig i Stockholm på 50-talet och det finns med foton på Barbro själv, klasskompisar och lite annat. Det ger en extra känsla för tiden och att verkligen läsa någons dagbok. Jag blev glad av att läsa Bladen brinner trots att Barbro tycker det är ganska deppigt att vara 15 år och på väg in i vuxenlivet. För genom det deppiga lyser hennes kvicka och sprudlande personlighet fram, visst är det mycket som kan vara komplicerat i livet men också mycket som är spännande oavsett om man var ung 1952 eller nu 2014. Lite kul var också att jag i den här utgåvan från 2010 med ett efterord av Barbro Lindgren tror att jag har räknat ut vem som i verkligheten var den där killen Per som absolut var upp över sina öron förälskad i Barbro: )
Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar