Tillbaka efter en lång och skön semester och det känns helt okej. Har förstås njutit av den efterlängtade och avkopplande sommarläsningen. En bok som stannat kvar så där lite extra hos mig är En dag av David Nicholls. Boken har fått stor uppmärksamhet och lovordats i bloggar, av recensenter och författare. Den kommer förresten också att komma som film i oktober med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna med originaltiteln One day. Jag hade alltså stora förväntningar när jag börjad läsa men kände mig inte så överväldigad under själva läsningen. Men på något underligt sätt kände jag en saknad efter berättelsen och dess karaktärer när jag läst ut boken, och nu flera veckor senare kommer jag ofta på mig med att tänka tillbaka på huvudkaraktärerna Emma och Dexter.
Berättelsen inleds i Edinburgh den 15 juli 1988 där Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter att ha tagit sin universitetsexamen. Nästa dag skiljs de åt men fortsätter att hålla kontakten som vänner. Sen skildras deras liv den 15 juli de kommande 20 åren. För att kort beskriva deras olika personligheter kan jag berätta att Emma t.ex. skriver många djupa och långa brev medan Dexter lite då och då i hasten skickar henne vykort som ger en ytlig bild av festande och flickvänner. Trots att de inte träffas så ofta finns den där magiska dragningen mellan dem som växer allt starkare genom livets med och motgångar. Det jag uppskattar mest med En dag är författarens förmåga att göra Emma och Dexter så levande för mig som läsare och jag tycker det är häftigt, på ett konstigt sätt, att en berättelse kan växa och bli bättre ett tag efter att jag läst den. Långtidsverkande: )
// Ingrid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar