Ramona av Marta Söderberg

Ramona är 16 år och utskriven från ännu ett behandlingshem. Det har blivit många sådana de senaste 4 åren pga hennes självskadebeteende. Nu bor hon hos sin pappa, som verkligen vill hennes bästa, i väntan på en ny placering. Men att sluta skada sig är svårt.
Stella är hennes mamma men allt sedan hon lämnade den 6-åriga Ramona utan att säga "hej då" vill Ramona inte tycka om henne. Hon känner sig fortfarande sviken och den känslan gör att hon har svårt att lita på någon.

Hur gör man för att leva ett normalt liv med ett stort hål i bröstet?
Vad gör man med känslan att alla skulle ha det så mycket bättre om man inte fanns?

Det finns ändå en liten ljusning i boken. Någon ny placering blir det inte. I stället får hon träffa en psykolog som hon accepterar och hennes bästa kompis finns fortfarande vid hennes sida.
Kanske kan hon förlåta Stella. Och så träffar hon Mark!

Det är jobbigt att läsa om de som mår så dåligt som Ramona men det behövs för att försöka förstå.
Vanja