Otto och hans mamma är ständigt på flykt, på tre år har dom flyttat 11 gånger. Den dom flyr från är Ottos våldsamma pappa. Polisen har inte kunnat ge någon riktig hjälp och därför går Ottos liv mest ut på att fly, för hur hemliga och diskreta dom än försöker vara har pappan alltid lyckats komma dom på spåren. När boken börjar har Otto nyss tvingats lämna Norrköping och av en slump hamnat i den lilla hålan Ryda. Ryda är så litet och okänt att det inte ger en enda träff när man googlar, perfekt gömställe! Otto och hans mamma får ett förmånligt pris på ett Bed & Breakfast och Otto börjar om än motvilligt lära känna sin nya vistelseort. Ryda visar sig befolkas av minst sagt udda människor, här råder laglöshet och en galen sekt håller sakta men säkert på att ta över hela samhället. Det har dessutom skett flera självmord, personer som av okänd anledning kastat sig framför tåget. Allt är med andra ord upplagt för en spännande läsning.
Fotograf: Andreas Rasmusson
Svensk synd är en riktigt rafflande läsning, för mig var den en riktig bladvändare med en touch av kultserien Twin Peaks. Den enda invändningen jag har är att det mot slutet hände lite för mycket och lite för fort, jag upplevde det med andra ord forcerat. En sak jag störde mig på i början var att berättarrösten, alltså Otto, svär i var och varannan mening med det kom jag över redan på sidan 13 "
....Och det är sant, jag svär som fan. Jag vet inte var det kommer ifrån. Vissa lärare har sagt att det är för att jag har dåligt ordförråd, men det är fan inte sant. Jag har fan ett bra ordförråd! Jag kan ord som: incitament, kolerisk och indicier." Så lättövertalad är jag! Jag har läst en ungdomsbok av Martin Jern tidigare och det är
affektion som det också har bloggats om här. Kan känna igen en del av det osminkade brutala men trots att det finns fler konkreta orosmoln i
Svensk synd blir den inte alls lika otäck.
Ingrid
