”Sankte Per” av Björn Hellberg
För den som är trött på
actionfyllda, bloddrypande deckare kan Björn Hellbergs serie om
kriminalkommissarie Sten Wall vara ett bra val.
Det finns gott om otrevliga människor och hemska brott men det är gåtan
som är det viktiga och inte hur många gånger någon blivit sparkad i huvudet
eller hur långt blodet sprutat.
Handling: 2 äldre
personer blir mördade och ledtrådarna pekar på någon som kallar sig Sankte Per.
Är det månne barmhärtighetsmord?
Men när ytterligare en man mördas förstår
polisen att det handlar om någonting helt annat.
Det är spännande läsning,
boken är precis lagom lång och den har ett bra språk. Vad kan man mer begära?
”Tjugosju sekundmeter, snö” av Kjerstin
Göransson-Ljungman
Den här deckaren gavs ut
1939 och anses som föregångare till den svenska deckargenren. Det är en
pusseldeckare i Agatha Christie-stil.
Handling: En grupp människor (de flesta känner inte varandra
sen tidigare) träffas på ett skidhotell och gör tillsammans en längre skidtur.
De överraskas av ett ordentligt oväder, därav titeln, och söker skydd i en
fjällstuga.
Ett mord begås och gruppen
bestämmer sig för att försöka lösa det eftersom de i alla fall inte kan ta sig
hem.
För er som såg
filmatiseringen på tv så kan jag berätta att boken är mycket bättre.
”Den röda nyckeln” av Gösta Unefäldt
Detta är den femtonde
deckaren om en grupp poliser i Strömstad. På 80- och 90-talet kunde man se en
tv-serie baserad på Unefäldts böcker med bl.a. Per Oscarsson och Stefan
Ljungqvist.
Handling: Leonard Pettersson är åtalad för att ha mördat sin
hustru. Parallellt med händelserna i domstolen får vi även ta del av Leonards
uppväxt. Ganska snart visar det sig att Leonard inte kan vara mördaren så han
släpps fri och poliserna får börja från början igen. Är det någon av fruns
älskare som är den skyldige? Det enda som är säkert är att mördaren har katt!
I långsamt tempo ger författaren oss ledtrådar så att
vi kan lösa mordgåtan. Alltså inget för er som söker action.
Vanja
ttyl handlar om Angela, Zoe och Maddie som går andra året på high school och är bästa vänner sedan flera år tillbaka. Det som är speciellt med den här boken är att den är skriven i chattformat. Alltså Angelas, Zoes och Maddies chattkonversation under två månader. Trodde det skulle bli tröttsamt men det funkade riktigt bra, lärde mig en hel del chattförkortningar på köpet. Sakta men säkert växte karaktärerna fram och handlingen fångade mitt intresset trots att det inte var något sensationellt. En ganska typisk ungdomsbok om vänskap, förälskelse, föräldrar och jobbiga dilemman. c ya!
