Millan av Pia Hagmar

Oj, det var längesedan jag läste en ”hästbok”. Jag har ett förflutet som en sån där typisk ”hästtjej”: ) levde för ridlägren, ridskolan och att få sköta någon annans häst ibland. Allt med hästar fick mig att sväva på rosa moln t.o.m. att mocka. När jag inte fick vara i stallet plöjde jag mängder av böcker från Wahlströms ponnyklubb, Black Beauti förstås och tidningen Min häst. Den ultimata lyckan, den stora drömmen att få en alldeles egen häst blev aldrig uppfylld…

Så när jag nu läste Millan av Pia Hagmar var det lätt för mig att leva mig in i huvudkaraktären Millans hästintresse. Men även om stallet och hästarna har en viktig roll i boken är det i första hand en berättelse om en tonåring som får ta ett allt för stort ansvar. Millans föräldrar är så uppfyllda av sina egna problem att de inte klarar av att vara just föräldrar. Mamman är djupt deprimerad och pappan som gått arbetslös en längre tid får det allt svårare att hantera sina alkoholproblem. Millan får ta rollen som mamma till sin älskade lillebror Josef. Hon gör allt för att han inte ska ta skada av misären hemma. Hon hämtar på dagis, fixar mat och nattar honom på kvällen. Trots att hon vantrivs hemma vill hon skydda sina föräldrar och håller därför tyst om problemen. Den tid hon får över tillbringar hon i ett stall där hon hjälper till och får ibland rida. Marianne som äger stallet ser i Millan många goda egenskaper och hon förstår nog att allt inte är som det ska. Jag blev väldigt gripen av Millans berättelse och jag är säker på att även den som inte har något hästintresse kommer att gilla Millan.

Ingrid