Kvinnor och barn först - Nedmonteringen av AT-289 av Peter Terrin

Nu är jag inne i en period med alldeles för många böcker på gång samtidigt. Doktor Joseph av Andreas Roman (som jag ännu inte blivit riktigt klok på), Djävulskyssen av Unni Lindell (deckare jag började lyssna på under påsklovet som lovar gott), Gräspojken av Christer Lundberg (just börjat men gillar mycket så den ska jag spara och ge min fulla uppmärksamhet), The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky (snackisen just nu som hittar sina läsare utan boktips från bibliotekarien) och några till.

Kvinnor och barn först – Nedmonteringen av AT-289 av den flamländske författaren Peter Terrin känner jag mig i alla fall klar med och blir alltså dagens boktips för er som gillar lite konstiga böcker. Föll direkt för boken när jag läste att det var en Kafka- och David Lynch-liknande berättelse. Jag älskar böcker som lyckas nästla in ett krypande obehag blandat med lite absurd komik i en annars ganska vardaglig berättelse. Här är det Karsten som trots sin unga ålder har fått som uppgift att leda nedmonteringen av en stor maskin med beteckningen AT-289 som använts vid tillverkning Ebony, ett slags kolsvarta klinkerplattor (det är något märkligt med plattorna...). Han kommer med sina fyra medarbetare till den nedlagda fabriken som ligger i en liten by belägen i en dal, förvissad om att så snabbt och effektivt som möjligt utföra arbetet och återvända hem. Fabriken var tidigare byns stolthet och främsta inkomstkälla. Karsten känner ett stort ansvar som arbetsledare för de betydligt äldre och erfarna montörerna. Han ställs tidigt inför det första problemet som kan verka som en bagatell. Det är omöjligt att få tag på färskt bröd i byn, det enda som erbjuds på hotellet dom bor på är skorpor och hans medarbetare börjar knota allt mer när de inte kan få ordentlig mat. Problemet växer till absurda propotioner och följs av andra komplikationer som påverkar arbetet. Karsten känner sig allt mer motarbetad och otillräcklig som ledare för uppdraget. Byborna framstår inte som otrevliga men på något vis otillgängliga och undflyende. Jag får samma känsla av beskrivningen av den lilla byn och byborna  som när jag läste Himmelsdalen av Marie Hermanson även om inte miljön är lika vacker här. Som sagt, gillar du lite udda och kafka-liknade böcker är det säkert något för dig. Annars ska du nog hellre läsa något annat: )

Ingrid